Fotot är på min systerdotter =)

Ganska ofta som mamma, funderar man på om man duger och är en bra mamma...  Ialla fall jag!

Det börjar närma sig tiden för att äldsta pojken ska börja träna någon typ av sport. Men inser efter att ha hört jämnåriga och andra prata om hur deras barn börjat träna, faktiskt redan börjat.

Kanske borde jag som mamma, redan ha sett till att han börjat?

Jag har flera gånger kollat upp möjligheten att börja träna fotboll och/eller handboll.. men där ska barnen vara äldre (i sommar/höst börjar det)...  och då släppte jag det...

Det finns simskolor... skridskor kan barnen börja med i tidig ålder osv.

Men detta har inte blivit av... mycket handlar om ekonomi faktiskt. båda dessa är rätt dyra...

I veckan var jag och min son och ägnade över en timme i simhallen, bara han och jag... där jag börjat träna han i att lära sig att simma...

Men endå.. någonstans, finns den där oron att jag inte ger min son mer. Att jag inte ger han det andra barn får. Det skapar en känsla av att jag som förälder inte räcker till...

... jag hoppas att det blir fotbollsskola och sedan handboll i höst, där min äldsta son får börja...

.. jag hoppas att jag kan lära min son att simma före sommaren...

men på något vis så känns det endå som om jag inte räcker till...

.. känslan av att inte räcka till skapar en känsla av att inte vara en bra förälder..