Magdalena

27 mars 2011 07:25

Jag tror att det kommer av sig självt, och det är bättre. Då kan Casper själv välja när han är mogen för det. För de är finurliga de små, och löser det där själva. Bara man håller ögonen öppna på vad alternativ som finns och är redo när frågan väl kommer. Det är inte att vara en dålig mamma bara för att du inte sätter ditt barn i organiserad aktivitet. Ack så mycket viktigare att han får göra saker tillsammans med dig och Magnus.

Johanna

27 mars 2011 12:58

Ja nu har Casper både önskat att gå både simskola och åka mera skridskor. Är bara att det kostat en hel del. I vintras var vi och åkte skridskor ihop jag och båda barnen flera gånger. Bada försöker jag göra varje helg de är hos mig och vi är friska för att bada och det inte krockar med annat. =)

Linda [typ grannen]

27 mars 2011 09:23

Du är en alldeles tillräckligt bra mamma - kan inte tänka mig annat! Problemet är att det är sådan hets på att det ska göras saker hela tiden för barnen. I studier har det kommit fram att barn gör FÖR mycket nuförtiden...

All denna jämförelse med alla andra mammor gör att kravribban höjs hela tiden. Många gånger har iaf jag "bakat ihop" flera personer till en "superperson" och sedan har jag trott att ALLA andra mammor har frysen full med bullar, alltid välstädat, har barnen på simskola, ger dem de bästa loven och flänger hit å dit, har de coolaste kläderna... osv

I själva verket kanske en av mammorna har nybakta bullar jämt. Det kanske är en annan mamma som alltid har så städat och fint...

Det jag vill råda dig till är att sänka dina krav på dig själv. Det är ingen annan än vi själva som sätter kraven. Känn efter vad du själv kan och vill ge dina barn utan att tänka efter så mycket på vad andra gör. De kanske har helt andra förutsättningar än du i form av bra ekonomi, bra resurser osv.

Var rädd om dig och tänk att det duger att vara "good enough"!

Hoppas att du inte tycker att jag gick "för hårt fram".

*Kram* Linda G

Johanna

27 mars 2011 12:55

Nä inte gick du för hårt fram.
Jag lyfte detta i bloggen för att det ibland dyker upp denna känsla av att man inte alltid duger... ibland är det en sådan här sak som orsakat det och ibland något annat....

Viktiga vad gäller fysisk aktivitet är att (om man har förutsättningen för det) anpassar det efter vad barnet vill... att inte tvinga in dem i något och passa på att låta barnet testa nytt då barnet vill det.

Ja man ska inte jämföra sig med andra människor som har andra förutsättningar.

Maria

27 mars 2011 10:05

Så känner nog alla föräldrar. Man vill ge sitt barn det allra allra bästa. Det allra bästa dem kan få är kärlek och trygghet. Du är inte den enda som känner stress över detta. Kram på dig!

Johanna

27 mars 2011 12:51

Ja jag tror också att de flesta känner det mer eller mindre någon gång. Ja och känner mina barn sig älskade och trygga hos mig så är jag nöjd och glad! =)