Foto: Sander Taats - www.sandertaats.com

Om mindre än en vecka tar jag min examen!

Jag har under utbildningens gång fått kommentarer om att jag gör det bra, ensam med två barn osv. Samtidigt tror jag att det är inte så många som fattar hur dessa tre år varit..... framförallt inte hur det var för tre år sedan.

Jag berättar det med skratt och säger: "Lika bra att ta all skit på en gång så är det gjort!". Men jag erkänner! det har varit tungt!

Idag är jag STOLT!!! För jag har insett min egen styrka och vad jag faktiskt klarat dessa tre år!

För exakt tre år sedan, var jag så långt ner jag kunde tänka mig i en djup grop. Jag har inte bara stått själv med mina barn och studerat på heltid, till och med två terminer på 150%.

Jag började min universitetsutbildning för tre år sedan. Mitt självförtroende var så lågt som det bara gick. Självkänsla existerade inte! Jag pendlade mellan totalt ångest i sorg och hopp om ett bättre liv.

Jag blev sjuk, jag kämpade och var i ett någorlunda skick då jag startade min utbildning. Jag hade månaden innan skolan startat, lämnat barnens pappa och flyttat in i min nya lägenhet. Jag hade ofrivilligt gått från ett tryggt jobb med underbara kollegor på grund utav lågkonjukturens varsel. Separationen och att jag fick avsluta mitt jobb skedde med två veckors mellanrum. På detta var jag som sagt sjuk.

Jag startade min utbildning samtidigt som jag påbörjade en behandling. Jag fick min behandling parallellt med utbildningen i 1,5 års tid.

Min yngsta son var strax 2 och min äldsta strax 5 då jag startade utbildningen. Så under tiden utbildningen varit har jag haft en son som haft en långvarit trotsålder, en annan son som gått igenom sin kris av att bli ett större barn från att vara ett litet barn. Jag har klarat det och varit en bra mamma till dem, trots allt annat! Ja jag säger det! jag har varit en bra mamma, för jag är en bra mamma till mina barn!

Jag har klarat varenda tenta trots detta, trots att jag under en tenta gick på antibiotika för en misstänkt njurbäckeninflammation, trots sjuka barn, trots alla andra hinder som varit under åren

Jag har klarat det, och kommer snart ta ut min examen!

Jag är stolt över vad jag gjort! Jag är stolt över mig själv! jag har allt eftersom byggt upp mitt självförtroende och återfått min självkänsla något!

Jag är stolt över att jag är jag och att jag har mina underbara pojkar!

 

Hanna Lindberg

14 januari 2012 13:53

Mycket bra skrivet Johanna! Du ska absolut vara stolt över dig själv :-). Kram

Johanna

14 januari 2012 20:44

Tack kära du! =)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

JoLis Filurer Filurer jag själv konsturerat med lite garn och en virknål.                                             En av de första figurerna jag gjorde på frihand. En liten giraff... Den har ännu inte fått nå horn dock! :P     Of...

Den omtalade bilen, min charmiga lilla ford som med sin existens testar mitt tålamod i omgångar. Bilen som fick min son att direkt associera till den då han hörde min bror säga ”Helvete!” då han tappade en sak, varav min son spontant säge...

    Känns på alla sätt och vis hur otränad jag börjar bli. Måste verkligen ta tag i mig själv, skapa nya rutiner och få ordning på min träning. De nya löpskorna har stått oanvända tills idag. Haft riktigt ont i halsen ett tag och därför tagit de...

    Det är inte så lätt att vara lillasyster då man är liten! Man ser upp till sina storebröder. Dom kan prata rent, det kunde inte jag. Dom vet så mycket, även om det främst är hur man bäst gräver värsta snögrottorna. De vet Hur man bäst skjute...

Vardagslyx! vad är det?   Det jag kom hem med... de små burkarna är de med prover i, som jag fick hem för att testa.   För mig innebär vardagslyx att unna sig något. Behöver inte kosta utan det handlar om att ta sig tiden, ge sig själv något o...