Den omtalade bilen, min charmiga lilla ford som med sin existens testar mitt tålamod i omgångar. Bilen som fick min son att direkt associera till den då han hörde min bror säga ”Helvete!” då han tappade en sak, varav min son spontant säger: ”Hevete- mammas bil?”.

Den kom till mina ägor för tre år sedan. Den charmade mig med sin ståtliga metalic liknande lack och fungerande AC. Min bror och hans svåger valde ut den åt mig, de hade testat ut ett flertal fordar och hittat den rätta för mig (jag har efteråt konstaterat att de skaffade denna för att syster skulle lära sig att meka). Min bror informerade mig att jag bara behövde ”knixa lite” med låset då den skulle låsas upp. Väl framme i Dalarna för upphämtning av min bil, konstaterade jag direkt till min bror att jag slår ihjäl någon om han inte fixar låset. Detta kom sig efter att jag stått och försökt låsa upp bilen i 15 minuter och snart borde en polis fråga mig om jag försökte göra inbrott i en bil som ännu inte var skriven på mig. Min snälla bror förstod min ilska och fixa snällt detta lås, på förarsidan.

Från ägandets början har låsen varit lite av egen karaktär. Den går bara att låsa från passagerarsidan. Den går bara att låsa upp på förarsidan, centrallåset fungerar bara från passagerarsidan. Så för att låsa upp bilen måste jag låsa upp på förardörren, klättra in och innifrån låsa upp passagerardörren. Ja men det är ju ingen fara, det går att leva med tänkte jag! Väl hemma med bilen så löste jag det att jag beordrade den äldsta att stå still vid bilen. Den yngre kasta jag in på förarsidan medans jag böjde mig över honom för att låsa upp hela bilen.

Utöver detta, så fungerar inte centrallåset då bilen är kall. EJ heller bakluckan! Jag behövde en ny TV, men jag fick glatt vänta till våren och plusgraderna så jag kunde lasta in tv’n i bilen. Under vinterhalvåret har jag i två års tid packat bilen via bakdörren. Det har fungerat väl, gäller bara att planera packningens storlek innan.

För kanske ett år sedan, behagade även tanklockat att sluta fungera. Men det var ju simpelt, bort med den lilla luckan på insidan i bagageutrymmet och öppna tanklocket manuellt innifrån i bagageutrymmet…. Ja men då var det ju vinter här i norrland, med minusgrader ett x antal månder per år. Så vad hände då? Jo ner på macken, ut med ungen, ut med barnstolen… ner med sätet och krypa in i bagaget för att öppna tanklocket. Men det har fungerat, jag fick upp luckan och kunde tanka… även om flertalet på macken tittade skumt på mig!

Min bror varnade mig också för att inte lämna nyckeln i bilen, att inte stänga dörren då bilen var igång.. eftersom ford har en förmåga att bara låsa sig själv. Detta är djupt inpräntat i mig och har inte varit ett problem. Jag visste dock inte att den också kunde bestämma sig för att inte gå att låsa upp….

Som den dagen… då jag och barnen hälsade på ett sommardagis. Då vi kommer ut igen, ska låsa upp bilen och åka hem… så går den INTE att låsa upp! Den bara bestämde sig för att inte vilja detta! Efter en timmes svordommar, rastlösa barn med snusdosan på fel sida bildörren.. tog jag barnen och GICK hemåt med trötta och hungriga barn. Plånboken, med möjlighet till att resa med buss låg självklart i bilen, som inte gick att öppna! Fick barnvakt, plockade ihop ALLA nycklar till bilen och for tillbaka… men tji fick jag… jag stod där i nästan en timme till och till min lycka hade det ju också börjat regna… kändes som om jag gjorde försök till inbrott, var aningen säker att inom en snar framtid skulle en polis snart rulla förbi för att kolla vad jag höll på med. Men det dök inte upp någon polis. Jag tappade lusten och gav upp, ringde en kompis och frågade vilken ruta som var billigast att byta (med andra ord, vilken skulle jag krossa?). Han bad mig vänta en liten stund och kollade upp vad det kostade att leja in en för att bryta sig in. Det kostade lika mycket som krossad ruta, så bara att ringa och få hjälp. Han kom och bröt sig in i min bil.. efteråt fick jag en fin faktura på 1000kr att betala för inbrott i min egen bil fastän jag hade nycklarna i min hand. Detta har hänt två gånger till. Varav den sista, var det min bror som då lånat bilen och han svor en aningen över min bil! Jag har äntligen börjat få en viss förståelse från den brodern om min bils benägenhet att skämta med en och hur det kan påverka ens humör en aning. De senaste gångerna har vi införskaffat material för att göra inbrotten själva, så endast första gången har det kostat mig mer än mitt tålamod.

Nu har min bror, jag och min pappa fixat bakluckan, tanklocket mm. Så Nu är den faktiskt ganska lik en normal bil..

Nä men då på dagens resa, så börjar den vibrera… det är antagligen drivknuten som är på god väg att gå sönder. På detta har jag ett kamremsbyte som är ett måste. Samt en länkarm som besiktningen skrev: bra att veta! Underförstått: dags att åtgärda!

Jag har med andra ord en bil som jag i perioder övervägt mer eller mindre att sälja…  även om annonsen kommer få rubriken: ”en äkta skitbil till ford önskar ny ägare då den gamla ägaren börjat tappa tålamodet med den!”. Alternativt ska jag ta dessa utgifter, laga bilen och fortsätta ha dessa prövningar som bilen ger mig.

Känns på alla sätt och vis hur otränad jag börjar bli. Måste verkligen ta tag i mig själv, skapa nya rutiner och få ordning på min träning. De nya löpskorna har stått oanvända tills idag. Haft riktigt ont i halsen ett tag och därför tagit det lugnt. Idag klädde jag på mig rejält, trots plusgrader och strålande solsken. Sedan tog jag på mig de nya skorna och tog mig en rask promenad. Jag har ju problem med att ta det lugnt, trots min hals, kunde jag inte låta bli att jogga några hundra meter. SÅ underbart! Men i övrigt försökte jag gå så fort det gick, ibland fick jag gå långsammare på grund av att det var så isigt och halt.

Resultatet blev att huvudvärken jag vaknade med var borta. Jag kände mig piggare och hela kroppen mådde bättre, även halsen.

Att träna är bra, så länge man tränar lagom och ger kroppen den vila och energi den behöver. NU är det återigen dags för omstart med träningen. Det är så fruktansvärt tråkigt i starten samtidigt som det är skönt att komma igång. Jag vet att jag bör köra mer grundstyrka före jag börjar jogga, så knäna klarar av det. Men det är sååååå tråkigt att inte bara kunna köra på! Dessutom inse att man är så otränad mot förut, det slår lite hårt mot en… Men samtidigt så blir det en sporre av att vilja komma i samma form. Både läkare och astma sköterska har kommenterat att ”det syns att jag är vältränad”. Spiromitrin jag gjorde utan medicin var enligt den kurva jag borde ligga på utifrån min ålder, kön och längd. Men med medicin gjorde jag nästan en 10% förbättring (eller vad tusan det va?!), en tydlig förbättring ialla fall. Vilket visade på att jag hade bra kondition… Min vilopuls är relativt låg vilket också visar på bra kondition. Men jag vet hur tränad jag varit, jag är långt ifrån det idag!

Måste även ta tag i att öka energiintaget. Min första tid på jobbet efter inskolningen så har jag insett att jag slarvar med maten. Äter inte alls så mycket som jag borde. Skulle inte förvånas om jag gått ner i vikt till och med, vilket är totalt NEJ för mig. Jag ska inte ner i vikt, jag är tvärtom redo att gå upp något kg i muskler!  

Vad är viktigt då man tränar enligt mig?

• Mina råd är att se till att ha roligt! Träna det som är roligt för dig! Att tvinga sig till något som inte känns roligt, skapar bara negativa känslor och att det är påtvingat. Det håller inte i längden. All träning kan i perioder kännas tunga, framförallt i början för de som är ovana eller haft ett längre uppehåll. Den tröskeln får man ofta kämpa sig förbi, men då den väl är förbi så lättar det och träningen blir roligare!
• Variera dig! Man ska inte träna samma sak vecka efter vecka, kroppen behöver chockas, då den fort vänjer sig. Genom att öka vikter, ändra övningar, variera på olika vis, så utmanas muskler och kroppen. Samtidigt så anser jag att variationen bibehåller motivationen och det roliga i träningen.
• NÄRING! Det är inte värt att träna om du samtidigt går på sparlåga. Det är att kasta pengar i sjön. För att kroppen ska utvecklas, återhämta sig och byggas upp måste den få energi. Frukosten är ett viktigt mål som många hoppar över, kliv upp tidigare så du får mer tid till frukosten. Ät bra till lunch och middag. Men glöm heller inte mellanmålen, ta inte bara en kopp kaffe utan ta något till. Ju mer du tränar, desto större mellanmål. Genom att äta regelbundet får du ett jämnt blodsocker, en jämn och bättre förbränning.
• VILA!!!! En viktigt del i träning som många tyvärr glömmer. Den är lätt att glömma då man blivit som mest taggad av att träna. Ju mer du tränar, desto mer måste kroppen få vila. Det är under vilan som kroppen får en chans att bygga upp sig. Att hoppa över vilan är dumt, det ökar risken för infektioner (förkylningar mm), det ökar risken till skador för att musklerna inte får vila. Planera in vilodagar i din träning! Kom också ihåg sömnen, se till att få dina timmar sömn, då får kroppen bra vila.
• Planering! Planera in dina pass, vila och mat! Genom att planera in din träning i livspusslet så ökar chanserna att du tar dig iväg och tränar. Annars är det lätt att stanna hemma och sätta sig i soffan för man är för trött.

Tro på dig själv! Tro på din träning och ha roligt! Även om det känns lite motigt att gå iväg och träna så gör det endå! Kämpa och hitta glädjen i att träna och att må bra! Lycka till!