Så var jag igång...

... som jag skrev tidigare, tog jag en lugn promenad/jogging tur till apoteket i söndags. Det gick bättre än väntat... men nog kändes det i benen efteråt... sjukt vad otränad jag blivit! :P

Igår tog jag mig iväg till simhallen...

... påminde mig själv om att jag inte trännat på länge och behövde lägga nivån utifrån det....

Det gick bra.. jag satte gränsen vid 1km, skulle INTE simma längre... utan ta en km och se hur det kändes i kroppen.. nog var det tungt alltid!! :P

Men hade ett lugnt tempo och såg till att inte ta ut mig...  var tyvärr tvungen att simma om en kille framför mig, och det kändes att jag inte är i form för det. :P

Har efter det varit lite tung i halsen och öm.. men i övrigt är jag pigg...

tror inte det är förkylningen som tagit omtag... men nu ska jag vila ett par dagar för att se hur kroppen reagerar... Men jag funderar också på om det är ansträngningsastman som ligger bakom... eftersom jag inte haft Pulmicort på länge.. så jag ska hämta ut det idag från apoteket och köra Pulmicort ett par dagar....

Insåg imorse att jag behövde till apoteket idag, velade mellan att ta med mig barnen och åka bil alternativt buss eller kolla om Tomi kunde vara med barnen. Hade jag inte haft barnen hade jag direkt bestämt att ta en promenad, så valde att först kolla med Tomi, vilket han kunde.

Kände att jag verkligen behövde röra på mig, mer än lunka fram i promenadtakt. Valde därför att ta på mig träningskläderna, mina underbara tjockare byxor som jag ÄLSKAR, underställströja, t-shirt och och träningsjackan.

Jag vet att man inte ska träna vid sjukdom, jag tränar inte då jag: börjar känna mig sjuk, har ont i halsen och/eller har feber.

Jag har varit förkyld, men haft flera dagar där jag både känt mig piggare i kroppen och förkylningssymtom varit borta. Har märkt av att jag inte tränat något mycket alls senaste åren... märks framförallt i hur stel jag blivit i kroppen, trött i huvudet och humöret är inte på topp...

Sådan grym känsla... tog det otroligt lugnt... gick i raskt tempo i  början och gick närmare halva vägen... sedan började jag försiktigt att jogga lugnt.. gick jätte bra... nog kändes det lite i benen att jag var ovan, konditionen är inte den bästa... närmare apoteket så gick jag sista biten.. köpte det jag skulle ha (som rymdes i fickan) och sedan hem igen.. gick första biten och sedan joggade jag resterande...

Var så jätte skönt... kände bara hur jag log, det kändes så skönt!!!

Nu ska kroppen få 1-2 dagars vila, så jag hinner känna av ifall jag tränade för tidigt och förkylningen tar nyfart... men det känns inte så ännu!

Nästa träningspass, blir ett lugnt, sakta och skönt simpass, där jag bara ska sträcka ut kroppen.

Johanna

Rubrikvalet är kanske aningen hårt! Men det är så det känns...

... enda att skylla på är mig själv.

vart tog mitt sociala liv vägen? Så många människor som jag trivts så fruktansvärt bra med och som jag verkligen saknar att umgås med, har jag inte träffat på länge eller umgåtts mer med.

Jag har varit som en liten igelkott som kurat in mig under lövhögen inför vintern och sedan hållt mig där...

NU måste jag ändra på det, saknar mitt sociala liv... saknar mina vänner och saknar allt som det tillför livet!

Jag har bara haft en period där jag både njutit och trivts bäst i hemmet. Men nu börjar jag vakna från min dvala och vill åter ut i det sociala livet. Måsta ta tag i mig själv och ta mig ut ur lövhögen!

Omtanke eller skämmer jag bort?!

Lite knäpp är jag... men det visste vi ju redan! :P
Vill gardera mig och ha saker hemma. Har allt från kol, hostmediciner, febernedsättande/smärtlindrande i olika former och lite annat som "kan vara bra att ha".

NU har jag även inhandlat en (på kampanj) praktisk liten medicinlåda från apoteket. Har rensat mitt medicinförråd...
...Alla mediciner är kvar i medicinskåpet med barnsäker öppning (Förvisso är det ju endå barnen som först listar ut hur dessa fungerar :P Men det minskar
tillgängligheten något kanske).

Den nyinköpta medicinlådan, där har jag lagt all typ av förbandsmaterial så som plåster, sårtvätt, Jodopax, strips, plåster, kompresser mm. Så att det är lätt att fram om någon behöver plåstras om.

I denna lilla låda ligger även en liten ask. Jag har köpt ett ark med lite finare klistermärken för en billig summa och hittade även ett ark tattueringar liggandes hemma, dessa har jag klippt ut så det bara är en och en...
... dessa ligger då i denna ask, för att pojkarna ska kunna få välja sig en, vid ett större sår, eller brännskada, då det är mer än att "sätta på ett plåster". Samt även för de gånger äcklig medicin måste tas.

Just nu äter Filuren pencelin pga misstänkt sprucken trummhinna. Denna medicin smakar urk och blärk enligt min son, han tar den endå, men gillar det inte direkt. Men då han är så duktig att ta sin medicin trots att den smakar urk och blärk, så får han välja en liten sak ur asken...

... detta slog ut fint.. lillpojken sveper medicinen med fokus på asken, han känner sig stor och duktig som tar sin medicin men samtidigt liten och att det är lite synd om honom så att han får ett märke.

Fjantar jag med mina barn och skämmer bort dem eller visar jag bara min omtanke som mamma?!

Jag slipper strid med min son om medicin (den har aldrig varit direkt stor denna strid, men protester har förekommit och försök att gömma sig för att slippa). Det slipper bli ångestladdat genom att dra ut på det jobbiga, för honom! Medicinen blir trots den äckliga smaken något positivt.

Jag är trygg i mitt val, jag känner att detta är rätt för mig och mina barn.. men jag skulle inte bli förvånad om det fanns någon som ansåg att jag skämmde bort mina barn och "daltade" med dem.

Johanna

Fotot är på min systerdotter =)

Ganska ofta som mamma, funderar man på om man duger och är en bra mamma...  Ialla fall jag!

Det börjar närma sig tiden för att äldsta pojken ska börja träna någon typ av sport. Men inser efter att ha hört jämnåriga och andra prata om hur deras barn börjat träna, faktiskt redan börjat.

Kanske borde jag som mamma, redan ha sett till att han börjat?

Jag har flera gånger kollat upp möjligheten att börja träna fotboll och/eller handboll.. men där ska barnen vara äldre (i sommar/höst börjar det)...  och då släppte jag det...

Det finns simskolor... skridskor kan barnen börja med i tidig ålder osv.

Men detta har inte blivit av... mycket handlar om ekonomi faktiskt. båda dessa är rätt dyra...

I veckan var jag och min son och ägnade över en timme i simhallen, bara han och jag... där jag börjat träna han i att lära sig att simma...

Men endå.. någonstans, finns den där oron att jag inte ger min son mer. Att jag inte ger han det andra barn får. Det skapar en känsla av att jag som förälder inte räcker till...

... jag hoppas att det blir fotbollsskola och sedan handboll i höst, där min äldsta son får börja...

.. jag hoppas att jag kan lära min son att simma före sommaren...

men på något vis så känns det endå som om jag inte räcker till...

.. känslan av att inte räcka till skapar en känsla av att inte vara en bra förälder..

Viktigt att ta hand om sig själv.

Min envisa förkylning vill inte ge sig... varit otroligt trött idag.. valde att därför tappa upp ett varmt bad, tända ljus, hälla upp lite rött och lägga en ansiktsmask på ansiktet.

GRYMT skönt att krypa ner i badet. Pirrade sådär varmt och skönt i kroppen...

... men hur länge kunde jag ligga???

Ja det blev väll en sisådär 10-15 minuter... då började yrsel krypa sig på...  vet att jag då behöver dricka, så drack iskallt vatten så mycket som jag kunde... men det hjälpte inte... ställde mig upp och öppnade fort fönstret för att få in kall luft som jag andades in... svartnade för ögonen.. där stod jag en stund medans jag väntade ut det svarta för ögonen...  bara att ge upp, yrsel var för kraftig... UR med proppen och startade duschen kallt... 

Är det någon annan än jag som har detta problem med yrsel vid varmt bad (och även bastu, för då får jag också detta)???

Sedan undrar jag hur tusan man får av sig masken man lagt på ansiktet... jag duschade och gnuggade ansiktet.. men trots detta så hade jag en vit handduk då jag var klar (har en svart handduk)... hur lyckas jag tvätta av ansiktet så dåligt varje gång jag har lagt ansiktsmask? Konstigt mysterium... :P

Johanna

Igår fick jag inbjuda till bröllop!! Hade inte förväntat mig att bli bjuden, men så glad jag blev då jag fick inbjudan. Så i höst blir det bröllop! Ska bli så roligt! I sommar, får jag börja spana efter en ny klänning också! =)

Har en envis förkylning som inte vill ge sig.

Blir inte riktigt jätte sjuk, men heller aldrig frisk. Jag hoppas att den snart ger sig så att jag verkligen kan komma igång med träningen... Eftersom jag fortfarande inte kommit igång med träningen, så måste jag ta det försiktigt då jag är småkrasslig, eftersom kroppen inte är van.

Första träningsperioden kommer att bestå utav att jag ska börja förbereda kroppen för träningen, genom att träna grundstryka och mjukstarta med konditionsträning. Exakt hur jag kommer att lägga upp det, kommer jag att ta upp här då det börjar bli dags (med andra ord, då jag är frisk).

Idag skulle jag ha lämnat blod, vilket jag inte kan, jag måste vara helt frisk i minst en vecka före. Uppmanar alla friska att börja lämna blod, eftersom det räddar liv!

Jag har tagit tag i en del av mina problem, det är sömnen....

Senaste veckorna har jag haft ett snitt på 7 timmar/natt, vilket redan börjat ge effekt på välmåendet. Sover bättre och är piggare på dagarna.

Förhoppningsvis hjälper det även kroppen att bekämpa förkylningen.

Johanna

Att unna sig något gott, tycker jag man ska!

Vi inledde helgen med en mysfredag, efter middagen så blev det efterrätt med chokladmouse och grädde, vilket pojkarna uppskattade.

Idag har vi varit ute och rört på oss. Vi tog promenad till affären, vilket är en bit. Casper gick hela vägen dit och hem, Felix fick åka vagn och han somnade påvägen hem. Hemma så kastade vi i oss lite mellanmål, sedan hoppade vi i kläderna igen för att gå iväg för att åka skridskor. Casper provade för första gången förra veckan, han lärde sig direkt och har efter det åkt någon gång på skolan. Han är redan jätte duktig. Felix har aldrig åkt skridskor förut och under en halvtimme så höll han sig uppe själv på isen. Han har inte riktigt fått till själva åkstilen utan springer mer, men han sprang runt på skridskorna utan problem... självklart blev det ett gäng vurpor, en som gjorde lite mer ont, annars brydde han sig inte så hårt i vurporna. Skruttungen min! =)