Rubrikvalet är kanske aningen hårt! Men det är så det känns...

... enda att skylla på är mig själv.

vart tog mitt sociala liv vägen? Så många människor som jag trivts så fruktansvärt bra med och som jag verkligen saknar att umgås med, har jag inte träffat på länge eller umgåtts mer med.

Jag har varit som en liten igelkott som kurat in mig under lövhögen inför vintern och sedan hållt mig där...

NU måste jag ändra på det, saknar mitt sociala liv... saknar mina vänner och saknar allt som det tillför livet!

Jag har bara haft en period där jag både njutit och trivts bäst i hemmet. Men nu börjar jag vakna från min dvala och vill åter ut i det sociala livet. Måsta ta tag i mig själv och ta mig ut ur lövhögen!

Omtanke eller skämmer jag bort?!

Lite knäpp är jag... men det visste vi ju redan! :P
Vill gardera mig och ha saker hemma. Har allt från kol, hostmediciner, febernedsättande/smärtlindrande i olika former och lite annat som "kan vara bra att ha".

NU har jag även inhandlat en (på kampanj) praktisk liten medicinlåda från apoteket. Har rensat mitt medicinförråd...
...Alla mediciner är kvar i medicinskåpet med barnsäker öppning (Förvisso är det ju endå barnen som först listar ut hur dessa fungerar :P Men det minskar
tillgängligheten något kanske).

Den nyinköpta medicinlådan, där har jag lagt all typ av förbandsmaterial så som plåster, sårtvätt, Jodopax, strips, plåster, kompresser mm. Så att det är lätt att fram om någon behöver plåstras om.

I denna lilla låda ligger även en liten ask. Jag har köpt ett ark med lite finare klistermärken för en billig summa och hittade även ett ark tattueringar liggandes hemma, dessa har jag klippt ut så det bara är en och en...
... dessa ligger då i denna ask, för att pojkarna ska kunna få välja sig en, vid ett större sår, eller brännskada, då det är mer än att "sätta på ett plåster". Samt även för de gånger äcklig medicin måste tas.

Just nu äter Filuren pencelin pga misstänkt sprucken trummhinna. Denna medicin smakar urk och blärk enligt min son, han tar den endå, men gillar det inte direkt. Men då han är så duktig att ta sin medicin trots att den smakar urk och blärk, så får han välja en liten sak ur asken...

... detta slog ut fint.. lillpojken sveper medicinen med fokus på asken, han känner sig stor och duktig som tar sin medicin men samtidigt liten och att det är lite synd om honom så att han får ett märke.

Fjantar jag med mina barn och skämmer bort dem eller visar jag bara min omtanke som mamma?!

Jag slipper strid med min son om medicin (den har aldrig varit direkt stor denna strid, men protester har förekommit och försök att gömma sig för att slippa). Det slipper bli ångestladdat genom att dra ut på det jobbiga, för honom! Medicinen blir trots den äckliga smaken något positivt.

Jag är trygg i mitt val, jag känner att detta är rätt för mig och mina barn.. men jag skulle inte bli förvånad om det fanns någon som ansåg att jag skämmde bort mina barn och "daltade" med dem.

Johanna